Då var det dags att summera min första riktiga träning sedan 17:e maj.

Det kändes ganska hyfsat i knäet, men jag testade såklart inte det för fullt. Glädjande var i alla fall att det är låret som värker nu. Träningsvärken kommer att göra sig påmind imorgon. Mitt knä känner jag ingenting i och det gör mig så glad :)

Det blev ett par matcher som back och ett par matcher som målvakt, några ruscher som så när resulterade i snygga mål i krysset hanns också med innan träningen var slut.

Träningens mål stod min "Andra Hälft" Manne för. En distinkt passning från mig i knähöjd och Manne stod rätt placerad precis som i fornstora dagar och klackade bollen i en hög båge över en för övrigt mycket bra motståndarmålvakt. Jubel på läktaren och jag undrar om Lagledaren Mathias Jönsson har slutat slicka sig runt munnen än. 

Ekan trollade som aldrig förr längs med sidlinjen. Det var en fröjd att se att han kan göra annat än springa o göra mål =)

På lördag är det dags för TA-Cupen på Söderslättshallen i Trelleborg. Jag kommer att sitta på läktaren och stötta mina lagkamrater (iaf så länge de leder) 

I omklädningsrummet efter träningen pratades det om Jocke och hans bravader under helgen :) Anledningen till att Jocke träffar yngre tjejer är enligt honom själv (eller så var det enligt mig, hehe) att han tänder på när de kallar honom för Farbror Joakim. Kvackar de som en anka så är det ytterligare ett plus.

Något jag har lagt märke till och som jag kommer att ha med mig är att om man blir skadad och inte kan medverka på fotbollsträningen så måste man verkligen hålla igång med något annat om man inte ska tappa alldeles för mycket. Jag slog bort alldeles för mycket bollar för att jag var för seg. Passningen kom en halv sekund senare än vad min hjärna ville och då är det såklart kört. Kan hända att jag har höga förväntningar på mig själv, men det ska man väl ha? 

Det är väl lite mindre än 5 månader till seriestart och jag lovar att ni kan räkna med giis då.

Efter träningen blev det ett stopp på McDonalds där jag fick i mig tillräckligt med mat så att jag kan sova gott i natt. Mina matvanor är kanske inte de bästa enligt en massa dietister, men jag äter alltid jävligt god mat=) och det måste man kunna unna sig om man lever i ett I-Land som jag faktiskt gör.

Nu är det dags för ett avsnitt av Macahan innan jag ska sova. Ska bli intressant att höra snacket på jobb imorgon i varselfrågan...

Festina Lente

En dag som denna kräver ett inlägg med lite allvarligare innehåll än vad jag brukar ha.

Informationsmöte på jobb idag 14.30 och precis som alla trodde så handlade det om varsel. Man hade räknat ut att det fanns för många personer anställda. Närmare bestämt 24 stycken, fördelade på båda tjänstemän och kollektivanställda. Företaget kommer att se över situationen de närmaste dagarna för att se var man drar in dessa 24 tjänster. För egen skull hoppas jag såklart på att det ska vara minst 23 tjänstemän som får knalla ut genom grindarna och aldrig mer komma tillbaka, men historien säger en annan sak... Det är ju faktiskt någon tjänsteman som räknat ut att 24 borde lämna för jag tror inte att någon av oss i produktionen ens kan räkna till 24... Gissa om det då är fler kollektivare än tjänstemän som i slutändan står på fel sida om stängslet och gråter???

Eftersom jag jobbat där i mindre än 2 år räknar jag nästan med att vara bland de 24 som får lämna, men man får ju hoppas ändå att man på något mirakulöst sätt klamrar sig kvar. Ett jobb är ganska bra att ha om man vill kunna handla julklappar till nära och kära.

En något trevligare nyhet är att jag kommer att befinna mig i Smyge ikväll för att antingen bevittna eller möjligtvis deltaga på träningen. Kanske dumt att göra sin första träning efter knäskada på en inomhusträning, men jag behöver ju inte röra mig så himla mycket!

Det utlovas mer bloggande efter träningen och då ska jag förhoppningsvis skriva upp mig själv till skyarna. Man har ju en förmåga att alltid tro att man själv är numero uno på en fotbollsplan