Onsdag 17/12 -09

Som vanligt när jag jobbar tidigt pass på jobb så var jag trött när jag stegade in på jobb.Inte så konstigt att man är trött då man stiger upp så tidigt att man knappt har tid att gå och lägga sig på kvällen innan!

Det flöt på i långsamt mak tills chefen tittar förbi och snackar lite. Han nämner att det ska komma besökare och titta på produktionen och att de ska filma lite.

Jaha tänker man då... Ska jag behöva gå ner och duscha och göra mig snygg inför kameran eller ska jag se ut som jag gör i min grå/blå/lila "kostym"...

Jag hade inte behövt tänka så mycket på om jag skulle fixa frissan, för chefen kläckte ut sig att kamerateamet var på väg in och att vi skulle vara beredda att starta upp när de hade riggat kameror och grejor.

- Vänta nu här, är det ett helt Team som kommer på besök?

- Javisst, det är SVT som ska göra ett nyhetsinslag om nedskärningarna som drabbat Trelleborg Industri de senaste åren!

SVT!!!! Ska vi vara med på TV? Nej, nej, nej sa alla. Vi ställer inte upp på såna jippon!

Fast innerst inne så vaknade skådespelardjävulen till liv i samtliga arbetare. Sällan har det jobbats så flitigt som när kameran rullade. Svetten sprutade och arbetare spurtade runt med kameran hack i häl!!

Sammanlagt filmades det säkerligen en halvtimme, men eftersom det är sagt att inslaget ska vara med i Rapport så tror jag nog att det kommer att klippas ner till en halv minut.

Håll ögonen öppna i jul och kika efter en långsmal, lite ovårdad typ som står och ser nervös ut inför kameran!!

Torsdag 18/12 -09

Efter jobb som innehöll mycket kaffepaus blev det lite sömn i sängen. Alltid skönt att ramla ner där när man  kommer hem!
Min trevliga syster ringde och väckte mig ett par gånger och frågade om jag skulle komma hem till dem. Svaret blev ja varje gång, men eftersom hon har känt mig ett tag så visste hon mycket väl attjag lade huvudet på kudden och somnade så fort vi lagt på.

Hon bjöd på pasta som var så kryddad att jag inte kunde äta mer än en halv tallrik innan jag var tvungen att hälla i mig en 33:a läsk.

Efter maten blev det pepparkaksbak och om ni tittar på bilderna som jag lagt upp så förstår ni att det var extra kul att baka

När jag och min systers kille Chrille satt och spelade lite NHL hördes det utrop från köket om att det var svårt att lossa Pipparkakorna från plåten utan att bryta huvuden, ben eller någon annan kroppsdel av dem.

Stackars pepparkaksfolket, men det är ju klart att om man nu ska dö så kan man väl lika gärna göra det lycklig och med tanke på vad de sysslar med när de blir inslängda i ugnen för att brännas levande så får jag nog säga att de måste vara lyckliga. Sen att min syster torterar dem genom att rycka av kroppsdelar är en annan femma.

När vi killar vågade oss ut i köket efter en lång tystnad så möttes vi av rena rama orgien. Det fanns pippande pipparkakor överallt. Vissa var krymplingar, men det hindrade inte dem från att förlusta sig med varandra ända in i döden.

Systern bet av ett huvud och sa något kallt om att hon bara lydde order. Hon hade alltså precis bränt ihjäl gubbarna och gummorna under deras lyckligaste tid på jorden och var iskall. Huuuuu, jag tror jag är bror till Dr. Mengele

Festina Lente